Varför firar vi Jul – egentligen?

En gång för inte så länge sedan fanns inte kulturhuset Spira. Man skulle kunna hävda att där Spira nu ligger är EGENTLIGEN Munksjön för den fanns där först.

När det kommer till våra traditioner dyker den här sortens argument upp ibland. En del hävdar till exempel att anledningen till att vi firar Jul kring den 25:e december har att göra med en festival till ära för Romerska Sol Invictus och att den Kristna högtiden placerades vid samma tid för att ”kidnappa” sagda datum.

Den persiska solguden Mitras firas den 21 december i Iran. Den fornnordiska ”Julen” firades troligtvis vid midvintersolståndet (slutet av december eller början av januari). Judarnas Chanukka firas i år den 27 december.

Frågan blir aktuell varje år när våra skolor ska välja plats (kyrka eller ej) eller sätt att hålla fast i denna blandhögtid som vi kallar Jul. Självklart ska våra barn få gå i Luciatåg, virka tomtar och sjunga julsånger men jag tror att barnen inte lägger så stor vikt vid varför de ska göra det.

För egen del är Julen framförallt något jag och min familj ägnar oss åt, men jag skulle vilja göra ett tillägg. Låt oss fira Julen som ett skydd mot mörka krafter. En tid när så många samlas av skilda anledningar under den mörkaste tiden på året är ett gyllene tillfälle att påminna oss om hur lika vi är och att ingen bör stänga andra ute genom att hävda varför vi firar Jul ”egentligen”.

Ta bort gudsundervisning - inför livsåskådningskunskap

Här följer mitt svar på de insändare som publicerades i Jönköpings-posten 130813:

Peter Perssons (s) fråga till Jan Björklund (fp) om religionsundervisningens vara eller icke vara skapar förstås en del upprördhet i Smålands Jesusalem. Det är förståeligt. Jag håller inte med Persson om att religionsundervisning ska tas bort och införlivas i andra SO-ämnen. Religion är något som berör många, inte alltid positivt, och kunskap om religionens följder är viktig. Däremot hade ämnet gärna fått byta namn till ”livsåskådningskunskap”. Varför ska vi icke-troende uteslutas?

Att vara, som jag är, humanist innebär att ha en livsåskådning utan tro på det övernaturliga. Det är en förnuftsbaserad livsåskådning där den vetenskapliga metoden anses bäst för att beskriva vår verklighet.

Jag skulle vilja besvara de tre insändare i Jönköpings-posten (13/8) som reagerar på Perssons fråga till Björklund.

Pxxxx Kxxxx fruktar att om Perssons fråga får gehör är vi på väg mot ”hedendom” och ”apmänniskan”. Det är oklart vad som avses här men det är en så kallad falsk dikotomi där två motsatsförhållanden ställs fram som ”de enda” vilket förstås inte är sant. Dessutom anser jag att den nordiska förkristna ”hedendomen” saknade den moraliskt tveksamma herre/slav-relation som är så central i de abrahamitiska religionerna (judendom, kristendom och islam).

Sxxx Txxxxxxxxx kommer med argumentet att ”Det finns frågor där vetenskapen inte kan ge något svar” vilket förstås inte innebär att något annat kan ge svar istället. För hundra år sedan hade Fleming inte upptäckt penicillinet. Borde vi fortsatt med åderlåtning istället Txxxxx? Sedan slänger han även in något som verkar ha blivit en sanning i en del kristna kretsar, nämligen att det nazistiska samhället ”försökt avskaffa gud”. Det är helt enkelt inte sant. I ”Mein kampf” skriver Hitler att ”Jag slåss för Guds sak”. Sant är att många kommunistiska länder velat göra sig av med kyrklig makt och därmed religion men vem har sagt att kommunism skulle vara en naturlig följd av avkristning. Återigen en falsk dikotomi. Sverige som är en av världens mest sekulära länder kan väl inte jämföras med en kommunistisk diktatur?

”Jesus är bäst” beskriver ”det andliga” som motsatsen till universum. Den logiska följden anser hen är att vi ska söka svar om ”den andra dimensionen” i ”det Bibeln beskriver”. Jag kan använda ett ord som själ eller andligt rent metaforiskt men de finns bara som bilder som vår hjärna skapar. Eftersom du påstår att det finns något ”andligt” ligger bevisbördan hos dig. Lycka till.

Kunskap om religionernas följder är oerhört viktiga i en värld där en majoritet tror på något de inte kan belägga. Det här är en viktig uppgift men religion är inte ett ämne där någon ska propagera för tro utan förmedla kunskap.