Jag är för yttrandefrihet, men…

Den senaste tiden efter terroristhandlingarna i Paris har den typen av åsikter luftats bland annat på insändarplats i Jönköpingsposten. Jag håller med om att yttrandefrihet ska begränsas. Den ska begränsas av till exempel förtal och hets mot folkgrupp.

Om man låter sin yttrandefrihet begränsas av att man riskerar att såra någons känslor på grund av dennes relation till en imaginär gud eller av rädsla för repressalier så vet vi ju vilka som har vunnit. Det är terroristerna. Jag har inga behov av att kränka någon på grund av deras religion. Jag låter till och med bli. Men så fort du debatterar mot yttrandefrihet så har du förlorat den debatten på eget grepp.

Vad världen behöver är en sekulär revolution av den typ som startade i upplysningens Frankrike (ironiskt nog). 

Vi ska bjuda in till exempel muslimska ledare i Sverige till diskussion och inte föra deras, vad vi tror är, talan för då gör vi dem en björntjänst. De flesta som dödas av islamistiska terrorhandlingar är själva muslimer i muslimska länder.

Jag är för yttrandefrihet, och är beredd att ta debatten för att försvara den.