Snart Jul

Vi är i adventstider och jag börjar se fram emot Julen och lite ledighet.

Nyligen avslutades den årliga debatten om skolavslutningar i kyrkan. Det är väl en härlig tradition! Jag bestämde mig att inte ge mig in i debatten i bland annat Jönköpingsposten. Eftersom skolverket har visat sig vara kloka i frågan finns ingen anledning att bemöta pensionärerna och traditionsivrarna på debattsidorna där.

Läs mer om vad skolverket skriver här

Det argument som stör mig mest är förstås PK-argumentet. Det är ett så kallat "straw man" argument där man uppfinner en påhittad person med ett påhittat argument. I det här fallet är det "den flata svenskens rädsla att trampa muslimer på tårna". Jag har aldrig någonsin hört någon framföra argumentet. Det har säkert gjorts någon gång men det lär vara bra sällan i så fall.

Även traditionskortet är vyssande tråkigt. Ingen vill ta ifrån dig dina traditioner. Du gör hur du vill i ditt eget hem men låt våra skolor var konfessionsfria. Om det är så viktigt för dig att dina barn blir välsignade av en präst under skoltid så finns religiösa friskolor.

Är det förresten någon som på allvar tror att ungarna förknippar Lucia eller adventsljus med Kristendomen om vi inte berättar det explicit för dem?

Traditoner är trevliga men de fungerar dåligt som argument. "Vi gör som vi alltid har gjort" skulle jag vilja påstå är en omöjlighet. Hur gjorde vi i Sverige under bronsåldern? Ja just det. Då fanns ju inte ens Sverige.

Själv ser jag framför mig tända ljus, inlagd sill stämningsfull musik och familjen samlad. Det räcker gott.

Sturmark på besök i Jönköping

Den 22 oktober höll förbundet Humanisternas ordförande ett föredrag på stadsbiblioteket i Jönköping. Det blev en timmes framställning om framförallt humanismen som livsåskådning.

Bland annat avverkades det nya och något obegripliga begreppet nyateism, vad humanisterna vill, om Sverige är ett sekulärt samhälle och slutligen en internationell utblick om frågor som en humanist skulle kunna tänka sig vara intresserad av. Det var bland annat abortförbud och stamcellsforskning.

För någon som intresserar sig för humanism så var det välbekanta idéer som Christer presenterade. Jag hade hoppats få höra fler kritiska röster under kvällen. Tyvärr verkar de troende Jönköpingsbor som skulle kunna tänkas stå som motpol till sekulärhumanismen inte vara intresserade av dialog i det här fallet. Jag tänker bland annat på Per Ewert som Christer debatterade i P1:s "Människor och tro". 

Visst dök det upp frågor till Christer under kvällen men de var av den mer mer lättviktiga sorten.

Jag pratade med Christer på tåget till Nässjö och han tyckte att vi kunde ordna en lokal debatt mellan välkända lokala profiler. Jag kommer dock på rak arm inte på vilka det skulle vara.

Läs J-nytts artikel här: http://www.jnytt.se/nyhet/50569/religion-och-gud---nej-tack 

Allt har en början...

Det berättas om mig att när jag var fem år så var jag med min mormors syster för att plocka hallon. Det här var på västkusten en sommar. Terrängen var stenig och min släkting sa att jag kunde vänta lite där jag var så skulle hon plocka hallonen åt mig för det kunde finnas huggormar.

Efter en stunds väntan lär jag ha inlett följande konversation med pipig röst:

-Tror du på Gud?
 
-Ja, det gör jag väl.

-Det gör inte jag. Inte ett skvatt.

Jag har ofta undrat över om jag föddes in i min livsåskådning precis som en troende föds in i sin. Jag träffar ofta välartikulerade och pålästa troende men brukar aldrig komma för mig att ställa frågan: "Du som är så klok hur kan du egentligen tro på allt det där?" Det handlar förmodligen om en rädsla att kränka någon som uppenbart är en god människa.

V

Livsåskådning har för mig alltid varit en privat fråga men för ett par år sedan började jag läsa en viss typ av litteratur och spenderade timmar på youtube-kanaler som gjorde något med mig. Det var som att komma hem. Det kunde vara böcker av Christopher Hitchens, Richard Dawkins eller youtube-kanalen"The atheist experience". Allt föll på plats och jag insåg att det här har jag alltid tyckt men inte stött på i organiserad form förut.

Mitt stora problem blev egentligen att förklara för mig själv varför jag skulle engagera mig i något som kunde uppfattas som om det enbart är emot något annat. D.v.s. ateism.

Det var då jag kom i kontakt med humanismen och förbundet Humanisterna (www.humanisterna.se).

Jag har numera formulerat ett par ståndpunkter om jag skulle få frågan om varför jag tycker det är viktigt att ta kampen för att ytterligare sekularisera det redan så sekulära Sverige.

• Detta är en internationell kamp och Sverige skall vara ett föregångsland; ett exempel att peka på och säga: "Här har vi ett av världens mest sekulära länder som inte bryts ihop av bristande moral utan snarare är ett föredöme. Kom nu inte och påstå att moralen kommer uppifrån".
• Man kan inte sluta kämpa för frihet. Ingen skulle väl komma på att säga att bara för att vi har demokrati så behöver vi inte bekämpa antidemokratiska uttryck.

Det har nu gått många år sedan den där sommaren vid hallonbuskarna. Jag har förstås gått igenom faser i mitt liv när jag önskade att jag kunde tro på något; att det skulle finnas något "mer". Nu känns det bara som en befrielse att kunna svara på frågan om jag tror på en högre makt.

-Inte ett skvatt.