Det berättas om mig att när jag var fem år så var jag med min mormors syster för att plocka hallon. Det här var på västkusten en sommar. Terrängen var stenig och min släkting sa att jag kunde vänta lite där jag var så skulle hon plocka hallonen åt mig för det kunde finnas huggormar.
Efter en stunds väntan lär jag ha inlett följande konversation med pipig röst:
-Tror du på Gud?
-Ja, det gör jag väl.
-Det gör inte jag. Inte ett skvatt.
Jag har ofta undrat över om jag föddes in i min livsåskådning precis som en troende föds in i sin. Jag träffar ofta välartikulerade och pålästa troende men brukar aldrig komma för mig att ställa frågan: "Du som är så klok hur kan du egentligen tro på allt det där?" Det handlar förmodligen om en rädsla att kränka någon som uppenbart är en god människa.
V
Livsåskådning har för mig alltid varit en privat fråga men för ett par år sedan började jag läsa en viss typ av litteratur och spenderade timmar på youtube-kanaler som gjorde något med mig. Det var som att komma hem. Det kunde vara böcker av Christopher Hitchens, Richard Dawkins eller youtube-kanalen"The atheist experience". Allt föll på plats och jag insåg att det här har jag alltid tyckt men inte stött på i organiserad form förut.
Mitt stora problem blev egentligen att förklara för mig själv varför jag skulle engagera mig i något som kunde uppfattas som om det enbart är emot något annat. D.v.s. ateism.
Det var då jag kom i kontakt med humanismen och förbundet Humanisterna (
www.humanisterna.se).
Jag har numera formulerat ett par ståndpunkter om jag skulle få frågan om varför jag tycker det är viktigt att ta kampen för att ytterligare sekularisera det redan så sekulära Sverige.
- Detta är en internationell kamp och Sverige skall vara ett föregångsland; ett exempel att peka på och säga: "Här har vi ett av världens mest sekulära länder som inte bryts ihop av bristande moral utan snarare är ett föredöme. Kom nu inte och påstå att moralen kommer uppifrån".
- Man kan inte sluta kämpa för frihet. Ingen skulle väl komma på att säga att bara för att vi har demokrati så behöver vi inte bekämpa antidemokratiska uttryck.
Det har nu gått många år sedan den där sommaren vid hallonbuskarna. Jag har förstås gått igenom faser i mitt liv när jag önskade att jag kunde tro på något; att det skulle finnas något "mer". Nu känns det bara som en befrielse att kunna svara på frågan om jag tror på en högre makt.
-Inte ett skvatt.
